(Agrippa sade då till Paulus: ”Du har min tillåtelse att
föra din talan). ” Då lyfte Paulus handen och började tala
till sitt försvar:
”Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför
dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller
mig för,
särskilt som du så väl känner till alla judiska
seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig
lyssna på mig med tålamod.
Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från
början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla
judar.
De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill, kan de intyga
att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår
religions strängaste riktning. Vad jag nu står till svars för
är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder och som vårt
folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt
tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung
Agrippa, som jag nu anklagas av judarna.
Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker
döda? Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt
bekämpa nasarén Jesu namn, och jag gjorde det också i
Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag
många av de heliga i fängelse, och när man ville döda
dem röstade jag för det.
Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång
straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde
jag dem till och med i städer utanför Judeen. När jag för
den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt
och på deras uppdrag,
fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett
ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett
sken som var starkare än solen.
Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som
sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer
du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’
Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är
Jesus, den som du förföljer. Stig upp och stå på
dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min
tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer
att få se av mig i framtiden, då jag räddar dig undan
ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut
dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem
från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud.
Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse
och få en plats bland dem som helgats.’ Därför, kung Agrippa,
kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen.
Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen
och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra
sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar
som svarar mot ångern.
Det var därför judarna grep mig i templet och försökte
mörda mig.
Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå
som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar
om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt:
att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod
från de döda skulle förkunna ljuset både för
vårt folk och för hedningarna.”
På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom
och ropade: ”Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.”
Paulus svarade: ”Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar
sanna och förnuftiga ord.
Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför
kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För
jag är säker på att inget av detta är obekant för
honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok.
Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.”
Agrippa svarade Paulus: ”Det går fort för dig att få
mig till kristen.” -
”Fort eller långsamt”, svarade Paulus, ”Gud give att inte bara
du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag -
men utan de här bojorna.”
APOSTLAGÄRNINGARNA Kap 26 Vers 1 - 29